Förlossningsberättelse – Elise Lilly

Okej, då var det dags för min andra förlossningsberättelse – när Elise kom till världen.
Det hela startade fredagen den 6 juli. Vi hade badat och haft en härlig dag i solen. Mina sammandragningar hade blivit mer smärtsamma och jag fick även en molande värk som var konstant. Jag trodde att det var på gång då jag hade förvärkar var 15e minut. Så vi åkte hem från vårat sommarställe och jag hade även ringt förlossningen. Men så avtog allt när vi väl var hemma, vad besvikna vi blev. Vi hade till och med lämnat Céline med sin farmor.

På söndagen den 8 juli när jag vaknar så mår jag lite illa, vilket jag sluppit sista tiden innan. Men vi bestämmer oss för att åka tillbaka till vårat sommarställe men bara över dagen, då bf datumet var nära nu (den 11 juli var jag beräknad). Vi solar, badar och har det bra. Men jag känner ändå att något inte är som det brukar, har ont och känner molande värk. Vid kl 18 så hade lite utav min slempropp gått och även lite vatten sipprat ut. Började även då få förvärkar var 15e minut. Vi tar det lite lugnt och ska sätta oss för att äta kvällsmat, då kommer förlossningsfrossan. Inser att nu är det på riktigt! Får i mig lite mat, sen packar vi alla väskor och åker hem till Örebro. Ringer förlossningen i bilen och vi är välkomna in när vi är redo, YEY!
Förvärkarna blir mer smärtsamma och jag får ta dom bredvid Céline, men döljer dom rätt så bra. Väl hemma på parkeringen väntar mina föräldrar som tar emot Céline och ska åka hem med henne. Pussar massor på min älskade tjej och säger att nu ska vi ”hämta” lillasyster!

Väl inne på förlossningen undersöks jag kl. 20.30, är öppen 3cm vilket inte är så mycket men barnmorskan ser att mina värkar är tillräckligt smärtsamma så vi får stanna. Jag får tensplattor som jag tycker hjälper mot de ”mindre” smärtsamma värkarna. Vi drar på lite Johan Falk filmer medans jag tar alla värkar som nu är var 4e till 5e minut. CTGt visar att lillasyster mår bra ♥️

Värkarna blir allt starkare, undersöks igen kl 23.30 och då har jag bara öppnats 4cm. Börjar bli frustrerad då jag har riktigt ont nu. Jag får även lustgas, hjälper litegrann men börjar bli väldigt jobbigt.
Nästa undersökning görs kl 01.30, är då öppen 7cm och mitt vatten går när jag undersöks. Jag erbjuds epidural och jag tar emot det. Denna gång tyckte jag att det va riktigt jobbigt att få det då mina värkar var så extremt smärtsamma och man måste sitta blixtstilla när man får epiduralen, vilket säkert tog ca 15 minuter. Och sen till min stora besvikelse, epiduralen gav ingen effekt på mig. Här ville jag bara krypa ur min egen kropp, hade så extremt ont. Kunde inte alls andas igenom värkarna som jag kunde när jag skulle föda Céline.

Kort därefter kände jag krystningsvärkarna, men jag var då öppen 9cm så jag fick inte krysta. Det var riktigt kämpigt att hålla emot dom, men tillslut fick jag ett okej att börja krysta. Detta tog endast några få minuter. När huvudet var ute såg dom att navelsträngen satt runt Elise huvud så dom sa åt mig att krysta ordentligt så att hon kunde komma ut. Den 9 juli kl 03.50 kom hon ut helt tyst och lealös… jag och Magnus fick panik, grät och frågade hysteriskt vad som var fel. Jag har bara sett M så panikslagen då och när Céline kom på exakt samma sätt. Sköterskorna och M fick springa ut med Elise men hon kom igång i korridoren och jag hörde hennes underbara skrik då. Äntligen fick hon komma upp på mitt bröst och jag kände sån tacksamhet och så stark kärlek till henne. Hon var alldeles tyst hos mig, hon låg bara i min famn och vi var så lyckliga. Denna känslan är så värd all smärta i världen.

Älskade Elise, du kom till oss och satte den sista pusselbiten. Du fyller våra hjärtan till max, vad vi älskar dig ♥️

Och M, jag hade aldrig klarat detta utan honom. Han gav mig all styrka och stöttning jag behövde. Världens bästa man! ♥️